Om mig...
Lite närmare fakta om mig då.
Det var en gång...
...en kille som hette Henrik. Han var 16 år och bodde i en by som kallades Kalix. I ett medelstort tegel hus som hade både tak och golv, över och undervåning, dörrar och fönster.
Varje dag han kunde, körde han skoter eller vespa och jobbade på en fritidsgård
som hette Örnen. Annars satt han vid datorn, jagade flickor eller var med sina vänner.
Hans favorit mat de var plättar trodde han.. men han var inte säker, eftersom han inte smakat alla rätter ännu.
En dag for han och hans vänner på en skid-resa till Abisko, där träffade dom en massa lustiga människor. Endel var roliga, endel var tråkiga,
vissa var korta, vissa var långa, några var snälla, men ingen var dum. Dom gjorde en massa knasiga saker, lekte en massa lekar. Radioaktiva
älgen var en av dem. Alla skrattade och hade roligt. Dom som var med på resan kom från flera olika ställen, några från Kalix, andra från Kiruna, ett par stycken från Boden, även från Luleå. Henrik och några av hans kompisar tänkte att dom ville ha några nya vänner. Så dom knackade på hos sina stuggrannar, och dom knackade tillbaka. Dom bodde nämligen vägg i vägg.
Senare den kvällen satt Henrik och hans vänner och pratade om att vara med grannarna dagen efter, så dom knackade på väggen och bad dem titta ut henom förnstret. Så gjorde dom också. Pojkarna från kalix pratade med flickorna från Kiruna. Ja för de var nämligen fyra tjejer från Kiruna som bodde i grannstugan. Två stycken var en smula äldre än de andra två. Så dom hade ett eget rum på andra sidan stugan. Hur som haver... Flickorna som var lite yngre pratade med pojkarna ett tag, men de var så kallt ute så dom bytte telefon nummer med varandra och pratade med små textmeddelanden istället. Dom kom överens om att vara med varandra efter morgondagens skidåkning.
Morgondagen började med en tidig måltid, sen bar de iväg till backen. Dom åkte skidor och snöbräda hela dagen.
Kvällen kom och dom bad flickorna komma över till deras stuga. Dom satt ganska tysta och tittade runt om i rummet. Tystnaden sprack sakta men säkert, tillslut var klockan mycket för mycke. Så flickorna tackade för sig och gick till sin stuga för att sova. Morgonen därpå var alla trötta efter en mycket kort sömn. Dom åt och for till backen för att åka, så gjorde dom och slutade inte fören hemfärden närmade sig.
I bilen på väg hem till Kalix var alla pojkarna trötta och en del sov redan. Men Henrik var vaken... ...ett tag...
Så var sportlovet för Henrik och hans vänner. Flickorna från Kiruna har han kontakt med fortfarande.
...så levde dom lyckliga i även dassa dagar.
Lite Skitzofreni har ingen dött av, därför berättade jag den i på dehär sättet, dock var ju detta inte allt om mig, men resten får ni någon annan gång...
|